Publisert 19.12.2017
Melis Jaatinen är en mezzosopran utbildad i Finland och Norge, och hon framför både opera, oratorier och kammarmusik. Hon har debuterat vid Norges nationalopera år 2014 och har framfört bland annat nordisk vokalmusik tillsammans med Juho Alakärppä vid operan år 2015.
Kan du berätta kort om dig själv och ditt jobb? Hur kom det sig att du flyttade till Norge och började jobba här?
Jag är uppväxt i ett mångkulturellt hem i Finland. Min mamma är turkisk och min pappa är finsk. När jag var fjorton år gammal flyttade vi utomlands på grund av pappas arbete. Vi bodde bland annat i Norge, dit jag också återvände för att studera efter att ha tagit studentexamen från Sibelius-gymnasiet i Helsingfors. Först studerade jag musikvetenskap vid Oslo universitet i ett par år, men förstod snart att det inte skulle bli någon musikvetare av mig. Sången var min passion.
Jag inledde mina sångstudier vid Norges musikkhøgskole. Eftersom jag redan vid det skedet hade hunnit tillbringa flera år utomlands, var det viktigt för mig att skapa starka musikaliska rötter till Finland. Så jag fortsatte mina studier vid Sibeliusakademin i Helsingfors. Fem väldigt späckade och lärorika år gick snabbt. Jag är fortfarande mycket tacksam för den mångsidiga utbildningen som jag har fått där.
Efter att ha tagit magisterexamen fick jag jobb vid Finlands nationalopera, där jag fungerade som solistpraktikant i två år. Jag fick uppträda mångsidigt, både i stora och små roller, och fick samtidigt lära mig grunderna i operasångaryrket.
Trots att jag bara tillbringade ett år i Norges musikkhøgskole, har det varit ett väldigt betydelsefullt år i mitt liv. Där träffade jag nämligen min man, som är jazzsaxofonist. Därför ter det sig naturligt, att jag slutligen kom tillbaka till Norge, där jag nu har bott i drygt fem år. Vi har också en 4-årig dotter. Tiden flyger…
Vad har du på gång just nu?
Just nu sjunger jag vid Finlands nationalopera i La Traviata, i rollen som Flora. Om ett par veckor flyger jag till Nordnorge, där jag sjunger i NOSO:s (Nordnorsk Opera og Symfoniorkester) galakonsertserie under nyår. Vi kommer att uppträda på flera orter.
Du har uppträtt på både finska och norska operascener. Vad är enligt dig typiskt för den norska operakulturen?
I Norge framförs opera aktivt runtom i landet. Detta möjliggörs av mångsidiga kulturcenter, men också tack vare en medveten kulturpolitik, som strävar efter att garantera en jämn fördelning av kultur i hela Norge. Opera- och konsertturnéer är mycket vanligare i Norge än i Finland.
Vad är det bästa och det mest utmanande med ditt jobb?
De perioder då jag är tvungen att vara borta hemifrån känns utmanande i mitt arbete. Till exempel, beredningen av en ny operaproduktion kräver i genomsnitt en fem veckors repetitionstid. När man ännu lägger till föreställningsdagarna, kan hela produktionen sträcka sig från två till tre månader i sin helhet. Då är det utmanande att organisera familjens vardag.
Det bästa med mitt jobb är själva musiken, och att jag får jobba med musik varje dag. Sången är för mig ett verktyg, som jag får använda för att förmedla musik i olika former. Jag trivs lika bra på en operascen som bakom en flygel medan jag sjunger till exempel Lied och annan kammarmusik.
Vad är det bästa i den norska kulturen enligt dig?
Norrmän är positiva och jordnära människor, och det märks också i deras kultur. Uppskattningen av traditioner och till exempel det aktiva användandet av dialekter runtom i landet tycker jag är fint.
Det är först i Norge som jag lärde mig förstå att skidning kan vara roligt! (I Finland var det bara en jobbig plikt, som man var tvungen att fullfölja ett par gånger om året på gymnastiktimmen.) I skidspåret välkomnas skidåkare i alla åldrar och nivåer.
Jag tycker också det är fint, att man i Norge har en lång pappaledighet och att allt fler par har möjligheten att dela på ansvaret för att ta hand om barnen. Även om man också i Norge har en lång väg kvar för att uppnå jämställdhet mellan könen, så sker det tydliga framsteg i samhället.